Jag och Tobias hade tid hos vår barnmorska den 2 Januari väl där så konstaterades det att jag hade för högt blodtryck, det tog om flera gånger för att vara på den säkra sidan.. Det var så pass högt att det kunde vara en risk för barnet, så barnmorskan ringde till bedömningsmottagningen för att höra vad dom tyckte att man skulle göra och dom ville att jag skulle komma till dom på morgonen efter för att se så blodtrycket gått ner samt att dom ville ha urinprov..  

Vi fick tid kl 8 & när vi kom så gjordes det undersökningar och där konstaterades det även att det inte fanns så mycket fostervatten och att lilla tjejen knappt rörde på sig, mitt blodtryck var även fortfarande alldeles för högt, träffade läkare och barnmorskor, läkaren bestämde sig att ringa överläkaren och rådfråga hur man skulle gå vidare och den överläkaren sa att man skulle sätta igång förlossningen jag var då i V.41+3, så jag hade vilket fall blivit igångsatt några dagar senare, men dom tyckte inte att vi skulle vänta med tanke på omständigheterna..

Läkaren ringde till förlossningen och frågade när det fanns tid under den dagen om man kunde komma på en gång eller lite senare under dagen, men vi fick gå ner på en gång.. Tobias fick åka hem till Österbybruk för att hämta vår packning vi hade packat, var kanske lite dumt att inte ha tagit med oss det på en gång, men jag själv var helt säker på att vi skulle få åka hem igen.. Kl 12 blev jag inlagd och väl inne på förlossningen då dom skulle sätta igång allt så var jag öppen 1cm. Kändes inte så kul då man visste att detta skulle ta tid.. (jag trodde jag var öppen mycket mer, då jag hade haft ont så länge) Jag fick första dosen Cytotec (oralt) kl 12 och det skulle jag få varannan timme ända tills det skulle vara dags.. Jag fick bara mer och mer ont efter flera timmar så kollar dom återigen hur mycket man öppnats var bara 1 cm till det vill säga att jag nu var öppen 2cm på ca 10timmar, med tanke på att man fick cytotec hela tiden så tyckte jag att det borde gått lite fortare..

Klockan 03:00 den 4 Januari så bestämde dom för att sticka hål på hinnorna, sagt och gjort så började värkarna omgående efter det och hjälp så ont det gjorde, regelbundna värkar fram till 9 som gjorde så in i helvete ont att jag viste inte vart jag skulle ta vägen, jag klämde åt i sängkanterna, skrek, svetten spruta om mig, tårarna spruta om mig och jag ville inte finnas kvar i detta liv.. Hade lustgast & TENS (på högsta effekt) men det hjälpte iiiingenting.. Jag kämpade med EXTREMA värkar från 03:00-09:00, jag var helt slut. Men då kommer narkosläkaren och läkare in och förbereder för Epiduralbedövningen, för jag behövde sömn för att orka med krystvärkarna när dom väl skulle börja.. När epiduralen var satt så hade jag en dosa bredvid mig som gjorde att den skickade in små doser bedövning hela tiden med jämna mellanrum.. Jag hamnade på rosa moln efter den bedövningen, just då älskade jag mitt liv, kände inga smärtor alls och jag kunde somna.. men sen runt 13-14 så började jag få värkar igen.. Jag ville bara skrika så ont det gjorde och skrek det gjorde jag kan jag lova. Dom kollade hur mycket jag var öppen och jag var öppen 5cm-6cm.. Trodde inte mina öron när jag hörde det.. Men kl 14 så var mina krystvärkar igång.. Apparaten som mätte lilltjejens hjärta kunde inte registrera henne så dom var tvungna och gå in vaginalt för att sätta elektroder på hennes huvud så dom kunde följa hennes puls och så där.. Det var ett väldans projekt att gå på toan då man hade trådar ut från vaginan samt dosan med sladd till epiduralen och en droppställning där det hängde värkstimulerande dropp samt att jag var tvungen att gå med gåställningen då man inte får gå utan den när man tagit ryggbedövningen..

Det var ett flertal gånger jag höll på å svimma när jag stod upp med den gåställningen.. Jag testade att stå med den, testade olika ställningar i sängen.. Och ställningen som då kändes skönast var när man lutade sig över ryggstödet på sängen när man stod på knä.. Mitt under krystvärkarna kommer jag på att katterna måste ha mat hemma och ber Tobias att ringa min lillebror så han kunde springa över och ge dom det.. Smärta hade jag det ska gudarna veta.. Barnmorskorna sa att jag inte fick krysta, mina krystvärkar kom alldeles för tidigt.. Men dom märkte sen efter ett tag att krystvärkarna inte går att stoppa. Så dom försökte hjälpa mig, fick dra dragkamp med en av dom bland annat, dom fick även ha sina fingrar i mig till krystvärkarna kom för att dom skulle kunna hjälpa till att öppna upp då jag aldrig öppnade mig tillräckligt..

Med krystvärkarna så blir man så fruktansvärt trött så dom korta stunderna emellan värkarna så somnade jag typ även fast det bara varade några sekunder.. Men när jag legat där väldigt länge så kommer en läkare och ska kolla med UL hur bebis mår och då ser dom att hon ligger fel och därav att jag kan ha haft så fruktansvärt ont, så barnmorkorna och läkaren går ut ur rummet för att dom skulle disskutera hur vi skulle gå vidare med detta då jag inte fick ligga med krystvärkar så mycket längre. När dom är borta så börjar epiduraldosan tjuta för att visa att bedövningen tagit slut efter 8,5 timme.. Så vi trycker på den röda knappen så dom kommer tillbaka och kan byta den, med dom så kommer en manlig läkare och ska försök hjälpa till innan man tänker på kejsarsnitt..

Jag vet inte om det var för att mannen var starkare som det kändes som att jag fick mer kraft, men under tiden som mina krystvärkar fortsatte så började en apparat tjuta och blinka och det var bebisens puls som hade ökat jätte mycket och det var farligt för den lilla, över 200slag/minuten och dom ville att jag skulle lägga mig i en annan ställning, men jag kunde absolut inte röra mig för att det gjorde så ont.. Jag grät och grät.. Men alla hjälptes åt så jag kunde lägga mig i en annan ställning.. och hennes puls stabiliserades. Nu kunde den manliga läkaren hjälpa till, han tog tag i mitt ben och lade sig nästan på den så mitt knä kom upp på magen och hjälpte till att trycka på samtidigt som 2 barnmorskor höll på att försöka rätta till bebisens huvud, en fruktansvärd smärta.. från när den manliga läkaren kom in i rummet så tog det en timme innan jag hade det finaste mina ögon någonsin skådat på mitt bröst. Kl 19:07 så kom Wilda till världen med sina 4000gram och 52cm kärlek... <3

All smärta mankändevar som bortblåst, dom säger åt mig att ta lite lustgas, för att jag skulle ge en liten Push så moderkakan kommer ut men när jag gjort det så säger dom att navelsträngen gick av så moderkakan var kvar i mig och det vet vi ju alla att det är inte bra.

Så jag fick ÅTERIGEN ta värkstimulerande dropp samt att dom ökade på lustgasen till max, dom tog barnet i från mig och dom sa åt mig att dra in lustgas och den manliga läkaren trycker så otroligt hårt på magen och lägger hela sin vikt på mig, det tog ett tag innan moderkakan gav med sig och kom ut, det sprutade tydligen blod där nerifrån enligt Tobias. Dom fortsatte trycka på min mage för att få ur det som skulle ut i blodväg.. (Jag förlorade mer blod en vad man normalt gör på en förlossning) När det var över så kom det till nästa grej, när jag väl trodde att allt var klart, nej då berättar dom att jag behöver sy också, så i med lustgas igen och 3 stygn senare var jag klar.

Att trycka ut en moderkaka gjorde riktigt ont det också!

Barnmorskorna berömde mig jätte mycket när allt var klart och berättade att min förlossning hörde till en av dom värre och att det säkert inte kommer bli så här nästa gång dom sa även att det kunde ha gjort så ont för att lilla damen låg fel och att det också kan vara en anledning till att krystvärkarna startade tidigare en vad dom skulle.

Men sen när allting äntligen är klart så fick jag gå och duscha och sen kom barnmorskan med te och mackor och jag har aldrig varit med om att mackor har varit så gått som det var efter en förlossning.
Angående bedövning och sånt så ville jag bara ha lustgas och sen epidural OM det behövdes.. Men slutade med att det blev: *Varma Kuddar *TENS *Lustgas & *Epidural Det ända som hjälpte var epiduralen men sen under krystvärkarna så hjälper ju ingenting..

Är det något som låter mumligt eller knasigt så är det bar fråga eller säga åt mig att var mer tydlig på någon del.. :)

 Puss från oss!